Hej vänner!
Idag började jag dagen med att träffa en kär vän över en fika på mysigt café.  En handledare på en praktik där jag upplevde nåt magiskt i vår första träff. Hon strålade! Hon fyllde hela mej med välbehag, glädje och en känsla av samhörighet. Sådan värme.  En lycka som knappt går att beskriva. Och en nyfikenhet. Har du varit med om det någon gång? Att möta en människa som du känner så starkt för? Du vill vara med henne varje stund. Fast du inser snart att det är omöjligt. Men du gläds när ni träffas och du känner att det är ömsesidigt. Åh, det är fantastiskt! Jag har några sådana upplevelser och det är lika omtumlande varje gång.

Vi skulle ha kunnat sitta på det där fiket hela dagen. Det är så härligt att ha så mycket att prata om, det finns ingen hejd på oss. :o)

Idag pratade vi bl a om våra bloggar och om att förmedla något. Hon berättade att jag förmedlar så mycket som hon kan ta till sig. Och dela med sig av till sina jobbarkompisar. Oj, det har jag inte tänkt på. Att det finns besökare som skriver ut mitt skrivna, för att väcka tankar hos andra. Det är ju fantastiskt, eller hur?

Vi pratade också om att våga lite till. Flytta från stan, upptäcka att jag vågar tänja på gränserna för vad jag tror att jag klarar. Våga satsa på ett nytt yrke, våga möta det svåra, våga utvecklas, våga ta tag i viktminskningen... Lyssna på detta:

Våga lite till

Att våga lite till en dag.

Att våga ta det där extra steget

som kändes så läskigt igår.

Att våga säga emot chefen

när jag tycker att hon gör fel.

Att våga dra en gräns,

där jag själv vill ha den.

Att våga be om hjälp,

fast jag kanske får ett nej tillbaka.

Att våga ta ett danssteg

när det bubblar upp i kroppen,

trots at någon tittar på.

När jag vågar lite till

känner jag mig modig och stark

- och lite busig.

Jag trivs med mig själv,

jag är stolt över mig själv.

Och jag växer en liten liten bit

för varje gång.

Caroline Gårdheim

När jag sitter och pysslar på kvällarna, lyssnar jag gärna på Karlavagnen på Webbradion. I fredags pratade Marcus Birro om " Att kunna be om hjälp".
Där har vi det där med att våga igen. Det är så viktigt.

Jag njuter av ännu en ledig dag.

Kram från ensomvärdesättererakommentarerväldigtmycket

 

carina

11 februari 2008 22:18

Hej Anita!!!
Du, det du skrev, jag känner LIKADANT,det är magiskt,visst. Vi är så lika men ändå så olika. Det är himelskt.Tack för att jag hade förmånen att få dig som elev, annars hade jag aldrig träffat dig.
kram Carina

 

Irene

11 februari 2008 23:34

Takk for at du skriver så bra om "at våga". Det passer også godt for meg. Skal ta en utskrift av diktet og henge på mitt kjøkken! :-)
Hilsen Irene

 

åsa

12 februari 2008 16:54

man blir ju rörd för det är ju så man känner.får gärna dela med dig av mer såntt
kram Åsa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej vänner!Nu har ni nog slutat titta in på min blogg. Jag förstår er. Här händer ju ingenting. Förlåt. Jag ville mest ge ett livstecken och önska er en mysig December.   Kram från ensomfinnspåfacebook   ...

Hej vänner!Jag har den stora glädjen att få åka färja till jobbet. Den senaste tiden har det varit fantastiskt vackert väder. Solen har lyst, himmel och vatten har varit så vackert blå. Jag måste få visa er:   Lördag morgon. Jag åker 6:55 färjan...

Hej vänner!Jag ber om ursäkt. Jo, för att bloggen varit oaktuell en lång tid. Jag har funderat på att stänga ner den. Men det låter jag bli. För mej är det en dagbok och jag gillar att kunna gå tillbaka och läsa vad jag skrivit. Datum och händelser ä...

Hej vänner!Lycka är att kunna njuta på väg till jobbet. Jag åker färja till Visingsö och till mitt jobb i Hemtjänsten. 1:a maj 2013. Såhär är Vättern bäst.  Kram från ensomgillarsjön   ...

Hej vänner!Mer än så behöver jag inte skriva.  Nu har vi en härlig tid framför oss med livsglädjande händelser, resor och göromål. Kram till er alla från ensomnjuteravallapenséerhärhemma       ...