Hej vännerna!

På en sekund kan ens livssituation förändras. Vi är helt ovetande om och när det kan inträffa. Dagarna rullar på och vi bara tar allt för givet. Och så ska det ju vara. Eller hur?  Med att ta allt för givet menar jag allt det där vardagliga vi gör. Jag tänker att det är så självklart för många av oss att kunna klä på oss själva, sköta hygienen, laga mat, äta själva. Förflytta oss hit och dit utan bekymmer. Dom här tankarna finns i mitt huvud just nu. Varför? Jo, för att det hemska har hänt. Det där som vi föräldrar, nära och kära fasar för. Att det ska hända nåt olyckligt.

Peter fick ett telefonsamtal igår kväll från Annas pojkvän, Stefan, att Anna varit med i en MC olycka. Hon körde egen MC och blev påkörd av en bil. Båda benen brutna. Var på sjukhuset i Kungälv och väntade på röntgen. Oj oj oj, vilken chock! Hon var ändå vid gott mod och hälsade till oss. Fått smärtstillande. Bra. Hjälp! Vad gör man? Så långt borta. Stefan lovade att ringa tillbaka när röntgen var gjord. Då fick vi veta att hon brutit lårbenet i ena benet och skulle opereras direkt. Stackars stackars Anna! Men vilken tur att det gick som det gick. Det kunde varit mycket värre. Hemska tanke.

Idag har jag pratat med min kära dotter, omtöcknad av morfin. När jag frågade om jag skulle ha med mej nåt, om det var nåt hon vill ha, svarade hon; er. Kära kära. Vem kan hålla tillbaka tårarna när dottern befinner sig i en annan stad alldeles för långt borta för en kram? Jag vill vara hos henne nu.

Vi åker till henne idag. Hon kommer att flyttas till en avd i em. Få se hur länge hon får stanna kvar där. En dag i taget. Vi är evigt tacksamma för att hon har Stefan, (som hon blivit sambo med i Kungälv). I måndags började hon på ett nytt jobb. Lägenheten i Halmstad ska tömmas och städas. Vi ska hjälpas åt med det här. Men som sagt, en dag i taget. Det viktigaste just nu är att Anna ska må bra.

Är texten snurrig så har överseende. Det kan bli så.

Kram från ensomskaköpamedengosigmjukisnalleellerhund