Hej vännerna!

Igår gick jag till Röttle, fram och tillbaka. 9038 steg = 5,3 km. Solen lyste och himlen var alldeles blå. Inte ett moln så långt ögat kunde se. Det var otroligt vackert. Röttle by är ju så gullig med alla små röda hus. Som det här:

Hm, det syns inte så mycket av det, men visst är det vackert med all snö. Och solen som lyser ner mellan träden.

Jag skulle vilja vrida tillbaka tiden, och få uppleva Röttle som det såg ut när det var en levande by. En hantverksby har jag förstått. Får nog söka efter litteratur och info.

Det här huset finns intill parkeringen och backen ner till Vättern. Vad användes det till? Någon som vet?

Vi var på gång och skulle bygga ett hus i Röttle för sådär 25 år sedan. Hade en husmodell som skulle passa det kulturskyddade området. Det var mycket fundrande hur det skulle vara att låta våra barn växa upp där. Hur vi skulle  trivas att bo så avsides. Vi backade ur. Och det ångrar vi inte idag.

Det är så himla skönt att promenera när jag har ett mål. Och jag fick sällskap av Monika Ahlberg. c",) Har laddat ner Vinter i P1 i min MP3 spelare.  Hennes program var mycket trevligt. Nästa promenad blir det Stefan Einhorn som underhåller mej. Promenaderna gör mej gott. Tack och lov har jag varit utan värk. Det känns men det går att hantera.

I em har jag varit hos frissan och fått håret klippt och slingat. Det behövdes verkligen. Oh, vad skönt. Det blev riktigt bra.

Och vet ni vad? Det blir troligen en hund i vårt hus. Peter har gett sitt medgivande. Jag kan ta att han inte är överlycklig, men han tycker ändå det är okej.

Kram till er alla från ensomköptevalpmatskålarpåIkeaidag

Ps, tack för alla gulliga kommentarer. Ni gör mej så glad. Kurr.